Jag och min kära fästmö har vissa problem att festa till det ihop. Varje gång har det slutat med tråkigheter. En gång var det mest mitt fel, nu sist var det faktiskt hennes. Oavsett vem det är som bär skulden för att kvällarna avslutas sjukt tråkigt bryr jag mig faktiskt inte om. Däremot är jag lite orolig för hur det ska gå framöver. Tänk om nästa gång blir likadan, då slutar jag att gå ut med love, för det är helt enkelt inte värt det. Att börja bråka och sura varje gång vi har druckir lite mer än brukligt med vin ute är så onödigt och dumt. Det är inte direkt jätteallvarliga bråk men samtliga gånger har någon av oss faktiskt fått sina känslor sårade och blivit ledsen. För mig är detta ett stort problem, vi ska ju leva hela livet ihop, hur ska vi då göra i de kommande 60 åren med det här med festande?

Innan vi går ut nästa gång ska jag prata med henne. Säga att vi ikväll får göra vårt yttersta för att inte hålla på som innan. För det är så jäkla tradigt. Skulle någon ha tips på hur man kan undvika detta (utan för den delen sluta att gå ut ihop) så skriv gärna. Jag vore hemskt tacksam.

//Niffe

Igår satt jag på middag med en otroligt vacker kvinna. Hon var i dryga 40-årsåldern med lockigt mörkt hår, mörka ögon och hade liksom något speciellt över sig. En av gubbarna som höll i underhållningen flörtade vilt med henne. Till en början blev hon smickrad men tröttnade efter en stund när det hela blev jobbigt och drygt istället för gulligt. Överallt vi gick under dagen tittade folk efter henne, vissa vände sig till och med om. Och hon var så besvärad och tyckte att det var skitjobbigt med all uppmärksamhet.

Av detta drar jag slutsatsen att det kan vara jobbigt att vara för snygg. Tur att man inte har det bekymret. :D

Nej men allvarligt, det måste vara skitjobbigt.

//Niffe

Kollade in aftonbladet och ett stående klick för min del är Dagens Look. Jag tycker att det är skoj att se vad kändisarna har på sig. Idag blev jag lite överraskad av att den snyggast klädda (enligt moi) är playboy-bunnyn Kendra. Snygg klänning, undertecknad vill ha!

http://www.aftonbladet.se/sofismode/article13523886.ab

//Niffe

Alla känner vi väl till teorin med att ha frikort. Alltså att man i ett förhållande väljer ut ett par personer, ofta kändisar, som man får ligga med om tillfälle skulle ges. Och det räknas inte till otrohet. Okej, det är vida känt men nu undrar jag hur nära ett frikort egentligen får vara? Jag har exempelvis ett par frikort, Kim från Americas Next Top Model är en

(och henne hade jag på listan innan jag hade kommit på att jag var bi, borde kanske varit en hint?) och Alexander Skarsgård är ett annat.

Men…

…nu är det såhär att tänk om man har ett frikort i samma
stad. Kanske om jag bodde i STHLM och kände en av Skarsgårds vänner. Tänk om
det hade hänt sig så att han var i Sverige över en helg och vi befann oss på
samma fest, då kommer ju frikortet lite för nära. Sen att han är grymmesnygg
och bara dejtar modeller är ju en annan sak, det är i alla fall lite väl nära, eller? Jag hade tyckt det om det var Å som hade ett frikort (hennes är by the way Jessica Landström )

 och om det  vore så att de ibland hängde i samma krets så ba No No No! Inte okej!

Tänkte liksom bara på detta. Föreslog till en kompis (tjejfriend som är homo) att hon skulle stöta på snyggingen på systembolaget. För hon är ju för nära mig för att vara frikort. Meningen med detta är ju att de ska vara så långt borta att det aldrig skulle kunna hända något. Undrar om någon faktiskt har använt sig av frikortsgrejen på riktigt? Och kommit undan med det? Älskling, det var mitt frikort. Det gills inte.

/Niffe  

Förlovad, sambo på riktigt i ny lägenhet och haft en sjuhelsikes bra resa med KM. Mycket skoj och dunderfest planerad i oktober. Jag vill bara säga att livet är förträffligt, ibland bland blir det precis som man vill!

Okej, vi går tillbaka till resan i Rom, Å friade till mig, jag sa ja. Grattis till oss! Sen hittade vi en stor fin lägenhet mitt i centrum. Sen så reste jag och KM till london och hade en ab fab time. Nästa vecka går jag ner i arbetstid till 50 % och börjar plugga.

Jag ska bättra mig på bloggandet, tog ju semester och har faktiskt inte hunnit skriva sen jag kom tillbaka till jobbet. Affärsresor till höger och vänster. Men nu så! Imorgon ska jag skriva ett inlägg, I promise! See you then!

//Niffe

Skämtar du? Kallar du MIG för rasist? Att jag berättar en historia som går ut på att jag är rädd för maskerade män i Backa handlar inte om rasism, det handlar om självbevarelsedrift. Att bli kallad för rasist kan ibland såra lika mycket som om jag verkligen hade yttrat mig fientligt om att din bror var svart.... Sånt kan man inte bara kalla folk för hur som helst. Efter en uppväxt i Södertälje är jag hjärtligt trött på det.

Och jag blev ännu mer förvånad när tvåbarnspappan kallade mig för det. I sängen efter att vi pippilurat. Jo men precis, det är därför jag ligger här med en halv spansk jude, för att jag verkligen hatar andra religioner och "raser" (tycker faktiskt att människor tillhör samma ras oavsett hudfärg, jag vet det är en störd tanke... Men sån är jag!)

//En aningens bitter KM

Niffe tycker det är kul när jag ringer (tror jag i alla fall) för det händer så mycket konstigt när jag är ute bland folk. Hon tycker att mitt liv går i hundranitti och att det alltid är något på gång.

I say love, det är då det går i hundranitti. För ett år sen tror jag inte ens Niffe hade pratat med Å (är lite osäker på tidslinjen) men sen då? Tycker ju inte direkt att hon har haft ett händelselöst liv. Första flickvännen, Pinn-Åke, "prov bo", köpa bil, flytta ihop and so on. Totalt, supertråkigt, och tråkigt, och alldeles, alldeles underbart! Jag tycker det är kul när hon ringer, jag tycker det är kul att höra om allt hon har för sig. Det är något speciellt, och något annorlunda och det gläder mig så mycket att min bästa vän får uppleva det.

Thyypiskt! Nu kommer tårarna igen! Fucking Harry Potter som satte igång det, nu kan jag inte sluta! Hållt på i över en vecka och snyftat till allt. Chris Medina exempelvis... Och jag kan inte läsa en rad om Norge utan att det bränner i ögonvrån. Får se om jag kan bota det med True Blood och Entourage (måndagarna har för övrigt just blivit bästa dagen i veckan!)

//KM - med ett lagom förvirrat inlägg

Har lite svårt för det ändå... Att visa leg, visst det händer. Men kl. 21, på ett 18-års ställe, i baren! Fick komma in, men inte beställa... Little J hade ganska roligt åt det.

Sen var jag på strippklubb också. Skabbisch blir nog min bedömning.Snygga, "vanliga" killar sitter där och dreglar. Och att dessutom tro att jag är en strippa, eeh nej tack! Killar är jävla skit helt enkelt.

//KM