Kamelen Gunnel från Ronneby är död! Det är nästan ännu roligare bara för att det är i Wonneby.  

//KM

Okej. K-na i helgen. Dags att berätta att jag är ihop med en tjej. Lite jobbigt. Känns faktiskt jättekonstigt. Men jag orkar liksom inte tänka på det nu. Kom nyss hem från en ärkelång dag i Nässjö och jag ska krypa ner i soffan och vila huvudet. Helt ärligt så lipar jag just åt förvandlingarna i Biggest Loser. Jag är så blödig. Töntig tillåmed.

Har hundra saker att berätta men jag tar det imorgon.

//Niffe

Så gick vi hand i hand på julskyltningen och köpte honung. Hon köpte honung till mig. Och betalade min bussbiljett. Och maten. Och jag kände mig som den där tjejen som blir omhändertagen av en stor, stark man. Fast hon är en liten, tuff flicka.

I alla fall så gick vi där, min tuffa flicka och jag. Så får hon sms.

• Var är ni?
• Vid Nilsons.
• Stanna där, vi kommer. Vi vill titta på´na.

Så de kom till Nilsons med jätteleenden och jag hälsade glatt och de fortsätter att titta med stora leenden som om de väntade sig ett cirkustrick med avslutande piruett.

- Så där är hon som Å hela tiden säger är så söt. Ja dig har vi hört om men inte fått träffa. Du är ju svårare att få titta på än de brittiska kronjuvelerna.

Och där står jag i min nya värld med min nya flickvän och skrattar och tänker att oj, oj vad jag är lycklig. Oj vad jag är lycklig som har vänner som hela tiden pratar om att de vill träffa min tjej och att Å har vänner som säger att det var trevligt att träffas och nästa gång så hoppas vi att det blir längre, vi ville bara titta på dig.

//Niffe

Det är vad jag är... Okej, från början: miss K messade och fråga om jag hade lust att gå ut en sväng. Why not liksom? Vi körde nyktert, hade bara lust att röra på oss lite och titta på folk. Efter en dans eller två tyckte hon att jag spanade in två killar och frågade om de var heta. Va sa jag, för jag hade inte kollat. När jag tittade såg jag att den ena var Farmen. Yes, jag råkade ligga med en D-kändis förra vintern och har inte träffat på honom sen dess. Men ikväll jag såg honom först så jag duckade och sprang. Lyckades undvika kontakt resten av kvällen.

När vi kom ut ställde sig miss K och pratade med en av vakterna en stund. Då kom den andra fram till mig och sa: Är det inte fångtransporten? Eeh, jo. Vadå är vi berömda? Nej, men jag minns. Jag flinade lite dumt och funderade. Kom på att det var han jag raggade på sist vi var där och slapp köa för att K kände vakterna. Men jag kom på det lite för sent, så jag fortsatte bara att dumflina lite tills vi gick. Skulle ju sagt något! Minns ju till och med vad han heter, det är inte helt vanligt! Mössor och skit, det är inte okej. Försvårar mycket med igenkänning.

Slutsats: med spriten kommer modet.

//KM

Okej, horoskop passar ju för det mesta in bara för man hittar något att passa in det på. Men det här läste jag idag, alltså efter mitt förra inlägg:

"I början av denna period känns årstiden väldigt mörk, du har ingen lust med någonting alls och dagarna segar sig förbi. Runt månadsskiftet blir det betydligt bättre, du får tillbaka livslusten och kommer ihåg vad som är roligt med vintern. Dessutom träffar du roliga människor." Hmm.... Känns det igen?

Och något som är different, fast ändå inte: Take that! Var sååå kär i dem när jag var liten. De var ju så snygga allihop! Spikes och page, västar utan något under och linnen. Inget man skulle gilla idag alltså. Men de har anpassat sig, nu är det kostym, rufsigt hår och skäggstubb som gäller! Wohoo! Tonårsidolerna håller sig. Men nu skulle det inte vara olagligt att göra något om man träffade dem. Det är kanske inte något nytt att jag gillar äldre män? Har ju egentligen alltid gjort det om man ser till sina idoler. Skillnaden är bara att nu kan man göra något åt saken, det kude man inte i 13-års åldern. Kanske därför jag raggar på 30+.

Och dumma tanten i kassan... Försökte sno mina pepparkakor. Men det gick inte! Moahahah. Bet henne i handen och skrek lite. Heter ju inte KM för inte.

//KM

Känner mig tom inombords. Inte ledsen och känner mig inte deprimerad (hur det nu känns?) Känner mig bara tom helt enkelt. Kanske för att jag för det mesta är positiv och glad? Och nu är jag inte det så skillnaden märks mycket mer. Har ingen ork, ingen vilja. Har bara en vilja till att sova. Men sover inte bra, bara några timmar här och var. Har inte sovit sammanhängande på en månad ungefär. Är ju verkligen toppen för skolarbetet...

Det är jul snart, hjälper nog lite. Då blir det lite roligt och jag kommer börja umgås med folk igen. Träffar människor nu, men jag gör inget roligt med dem. Bara plugg och prata jobb och framtid. Hur upplyftande är det? Snart kommer mina fantastiska vänner på besök från hela Sverige (södra delen i alla fall), det om något går ju att se fram emot. Kanske dags att börja gå upp på mornarna för att se på julkalendern igen? Det var uppmuntrande när jag var liten. Några andra tips på att fylla tomrumet? Förrutom att festa då.. Som jag gjort hela hösten. Hmm, kanske finns ett samband där?

//KM - med abstinensbesvär

Vad har KM gjort nu då? Om jag ändå visste. Brukar gå i sömnen och så ibland när jag är orolig. Har sovit dåligt på sistone så antar att jag är bekymrad för något. I morse vaknade jag av att jag hade sjukt ont i knäet, kan inte böja på det (fortfarande). Mycket märkligt! Och det är inte mitt dåliga knä heller... Undrar om jag gått i sömnen och hittat på något eller om det bara är något som hamnat snett?

Nåväl, hostmedicin är det nya rödvinet. Fan vad gött man sover!

//KM

Vi freakade båda två. Både hon och jag, vi blev lite rädda. Men samtidigt tycker vi ju så mycket om varandra. Det är ju lite kontraproduktivt att göra slut för att vi tycker så mycket om varandra och är rädda för att.. det ska ta slut?

I alla fall så har jag försökt tänka mig veckorna utan henne och då får jag nästan panik. Vi har knappt varit tillsammans i en månad och känt varandra i två så ja, det har ju gått rätt snabbt. Särskilt med tanke på att Ad och jag träffades i ett halvår och aldrig sa något till varandra. Jo, jag sa nog att han hade en snygg bak några gånger, annars sa vi inget. Å och jag överöser varandra med komplimanger och jag kan ärligt säga att jag aldrig känt mig så uppskattad som av henne. jag känner mig verkligen som den prinsassan som hon kallar mig för. Oftast på italienska. Principessa.   

I alla fall, att freaka ur då. Det gör jag emellanåt. KMs kommentar var: Men du har ju varit lugn i två veckor nu så jag tänkte att detta skulle komma snart! Okej. Menäää, ja men sån är jag. Jag är min egen drama queen. Jag virvlar om i mitt inre av självbevarelsedrift men det är för tusan inte bra! Varför motarbeta sig själv och det som är bra?!

Inte okej. Jag ska bara njuta av att ha en sådan fin flicka. För det är hon. Min Å. Superfin!

//Niffe