Inte bara killar jag träffat som gett mig en dålig bild av killar i allmänhet. Har hänt att en upptagen kille raggat på mig, antingen var jag vän med honom eller flickvännen... Flickvännen fick reda på det, jag får skulden, förlorar en kompis. (Snällla! Hade det varit mitt fel hade det hänt något, men jag sa faktiskt nej och tyckte det var en dum idé.)

Hoppas dte är medicinerna som talar, men jag fick en olustig känsla igår när jag pratade med min uppsatspartner (U). Hon är ihop med stekaren jag berätade om får några veckor sen, och sen dess har han undrat när jag kommer och hälsar på. Det skulle vara så kul! Vi måste gå ut! Vi måste ses! Visst, trevligt att han är så social... Ska inte ta ut något i förskott. Men igår frågade U om jag fått något jobb. Sen sa hon att Stek också undrade något. -Jaha? -Ja, om du fått något annat på sistone? -Eeh, jag har fått en förkylning. Och i övrigt tycker jag inte vi är på rätt vänskapsnivå för att diskutera annat.

Känner inte U särskilt väl, vi är inte på den nivån. Så jag tror definitivt inte att jag är på den nivån med hennes kille som jag träffat en gång. Minns inte allt vi pratade om den kvällen, det var lite allmäntom hur man raggar, men det gällde inte mig så mycket. Var mer killarna som snackade om det. Så tycker att det var lite dumt och känns lite konstigt. Vad tycker ni? Förvrängd bild av verkligheten?

//KM

Okej, jag kanske är bi på riktigt. Blev precis lite kär i Tilde från Bonde söker Fru. Ni vet lite sådär småförälskad som man blev i tonåren i Lasseman från Arvingarna och ja, Joe i NKOTB. Hihihi. 

Hon var på ett frukostmöte och var sådär söt och sprudlande och kreativ. Å jag ba: wow! Så lite kär och mycket inspirerad att göra något coolt av mina drömmar gick jag därifrån. Och lite mer bi faktiskt. Coolt.

//Niffe 

Låg och läste bipackssedeln till mina tabletter igår, mycket intressanta biverkningar! Onormala tankar, förändrat psykiskt tillstånd och förvrängd verklighetsuppfattning. Hooow will I know?  Onormalt för mig eller andra? Mycket viktig fråga, för det kan ju vara så att jag är körd redan liksom. Och på vilket sätt kan det psykiska tillståndet förändras? Kan jag bli bättre? Och om jag redan har en förvrängd verklighetsuppfattning, kan den bli förvrängd tillbaka då så att jag uppfattar verkligheten korrekt istället?

//KM

Vi ligger i soffan och tittar på film. Där friar killen till Jennifer Aniston.

-Will you marry me?

- Probably....

Å jag ba:

- Älskling, will you marry me?

Å hon ba:

-Neh.

Nähänej.

//Niffe 

Hmm, varför känns mina rubriker som de kommer från en sur 5-åring? Usch alldeles för förkyld, min hjärna funkar inte! Har inte tid med det här. Men men är parkerad i soffan och slukar böcker istället för att plugga :P

"Alla får ligga" det är en dum bok det. Har läst halva och tycker den är så tråååkig! Inget vettigt eller nyskapande i den alls. Utseende och kläder skapar ett första intryck så det är viktigt. Var social och prata med folk, annars är det svårt att träffa någon. Jahaaa! Då vet jag...

Igår läste jag en regel om att man inte ska träffa någon som bara leker med dina känslor och vill utnyttja dig. Nähää?! På riktigt? Det jag vill veta då är ju om man gillar någon som är så, hur gör man för att ändra den och få den personen att bli störtförälskad i mig? Vart är den regeln? Hade ju varit lite mer hjälpsamt.

Tror den boken inte är riktade till alla, tror den är riktad till 15-åringar som inte börjat ragga ordentligt eller 40 åriga oskulder. För till vanliga vuxna människor, nej jag tror inte det, inte just nu.

//KM

 - Är du fortfarande ihop?

- Varför undrar du?

- Nä, ba undrar.

- Ja jag är fortfarande ihop.

- Typiskt.

- Varför då?

- Nä ba liksom.

- Jaha.

Sms-konversation på hög nivå med en gammal dejt som hörde av sig. Undrar vad han vill. Han hade i alla fall sett statusen på Facebook för jag har inte skrivit till honom på ett tag. Inte sedan han ringde mitt i natten och ville gosa. Fast då kanske jag sa att jag var ihop i alla fall. Jaja, spela roll. Rolig meningslös konversation i alla fall. Å det är det mest spännande som hänt idag. Det ni!

//Niffe - uttråkad på hög nivå och väntar sms från tjejen så jag vet när jag ska vara ledig, två dagar innan påsk eller två dagar efter? Funkar det här mer tankeöverföring så svara nu älskling för jag vill gärna kryssa datumen i kalendern och börja räkna ner. Jag räknar ner i minuter. Men det är inte så att jag längtar efter ledighet. Nejdå. Bara det är minuter känns fint. Liksom.

Jag skriver att det är henne jag vill bli gammal med och sen blir jag orolig att hon kanske freakar ur. Men då kommer svar att hon blir alldeles lycklig och varm inombords. Och jag ler och tackar alla makter som finns att jag har henne. Och så lovar jag mig själv att aldrig vara en sån pms-häxa som jag var i helgen.

//Niffe 

Läser en riktig chic-lit bok nu om två irländska kvinnor som har allt, nästan. De har grymma jobb, ser sjukt snygga ut, killarna flockas som flugor och de shoppar som galningar. Det som saknas för den ena är mannen i hennes liv, och för den andra är det tilliten till mannen i hennes liv. Såg även en töntfilm igår om presisdentens dotter som inte kunde leva livet hon ville. Pappa gav henne en hemlig livvakt som hon blev kär i tills hon fattade att allt var en bluff. Sen slutade allt lyckligt i resten av deras dagar.

Jag vill ha allt. Jag vill ha karriären och det lysande privatlivet med en fantastisk lägenhet och garderob. Dessutom vill jag ha sagan, jag vill ha prinsen. En romantisk grabb som friar på ett töntigt vis och en smörig sång att dansa första dansen till på brölloppet. Så nu gäller det att få tummarna los soch börja jobba för det. Tar karriären först och ser om det ramlar ner en prins i mitt knä under tiden. (I boken träffar hon massa heta affärsmän på sina jobbresor som alla är kära i henne...) Det kan gå!

//KM