Inte bara killar jag träffat som gett mig en dålig bild av killar i allmänhet. Har hänt att en upptagen kille raggat på mig, antingen var jag vän med honom eller flickvännen... Flickvännen fick reda på det, jag får skulden, förlorar en kompis. (Snällla! Hade det varit mitt fel hade det hänt något, men jag sa faktiskt nej och tyckte det var en dum idé.)

Hoppas dte är medicinerna som talar, men jag fick en olustig känsla igår när jag pratade med min uppsatspartner (U). Hon är ihop med stekaren jag berätade om får några veckor sen, och sen dess har han undrat när jag kommer och hälsar på. Det skulle vara så kul! Vi måste gå ut! Vi måste ses! Visst, trevligt att han är så social... Ska inte ta ut något i förskott. Men igår frågade U om jag fått något jobb. Sen sa hon att Stek också undrade något. -Jaha? -Ja, om du fått något annat på sistone? -Eeh, jag har fått en förkylning. Och i övrigt tycker jag inte vi är på rätt vänskapsnivå för att diskutera annat.

Känner inte U särskilt väl, vi är inte på den nivån. Så jag tror definitivt inte att jag är på den nivån med hennes kille som jag träffat en gång. Minns inte allt vi pratade om den kvällen, det var lite allmäntom hur man raggar, men det gällde inte mig så mycket. Var mer killarna som snackade om det. Så tycker att det var lite dumt och känns lite konstigt. Vad tycker ni? Förvrängd bild av verkligheten?

//KM

Okej, jag kanske är bi på riktigt. Blev precis lite kär i Tilde från Bonde söker Fru. Ni vet lite sådär småförälskad som man blev i tonåren i Lasseman från Arvingarna och ja, Joe i NKOTB. Hihihi. 

Hon var på ett frukostmöte och var sådär söt och sprudlande och kreativ. Å jag ba: wow! Så lite kär och mycket inspirerad att göra något coolt av mina drömmar gick jag därifrån. Och lite mer bi faktiskt. Coolt.

//Niffe