Jag är världens glömskaste. På bussen igår säger KM: Är det all packning du har med dig? Å ja ba: NEJ!!! Resten ligger på centralstationen inlåst, glömde det! Var ju bara till att vända. Jag är världens glömskaste!

Så sjukt mycket typiskt mig!

//Niffe i glada OCH soliga Göteborg!

"Inget socialt go i dig, inte så utåtriktad." Ska du inte säga att jag är kort också eller? Ungefär lika långt ifrån sanningen. Eller har jag en sjukt vriden självbild? Som anorektiker som ser tjockisar i spegeln och bantar. Jag tro att jag är social, men egentligen är det låtsasmänniskor jag pratar med. Alla på krogen tror jag är idiot för jag står och pratar för mig själv. Pinsam presentation i klassen imorn då, för jag tror att det finns tre till i min grupp. Men egentligen står jag där själv och presenterar Molgan. Egentligen finns inte Niffe heller, har bara hittat på henne och skriver dubbla inlägg för att det ska verka som att jag har vänner.

Hoppas väkligen inte det, för imorn kommer NiffePiffe till stan! Hade varit mycket tråkigt om det inte vore så... Det är ändå min elakaste bästa vän!

//KM & Co

- Och du får hälsa din familj. Kan man säga att Å är din familj? säger den fina vännen.

- Ja det tycker jag nog. Jag ser henne som en familj. Hemma-familjen som en annan och såklart vän-familjen också. Så jo, det kan man säga, säger jag till fina vännen.

- Ja, men hälsa familjen då!

Och så tänker jag att det är ju Å jag ska hem till när jag jobbat klart. Det har varit henne som jag gått hem till de senaste veckorna/månaderna när jag ska "hem". Hon är den som jag längtar efter, lagar mat med, tittar på tv med, kryper ner i sängen med. Klart att hon är familj. Ganska ny familj men dock en sådan. Och så tänker jag att det är skönt att ha någon att komma hem till. Att slippa känna att fil och musli is the shit framför biggest looser. Nu är det middagsfix nästan varje dag. Handling, "vill du ha någon när jag ändå ska till affären?" och ni vet allt sånt. Det är skönt och avslappnat och jag gillar det. Förut har jag alltid varit igång i hundranittio, aldrig lugnt, göra göra göra! Nu så är det mer chill och det är underbart. Jag älskar min familj, eller mina familjer. Både Å-familjen, vän-familjen och hemma-familjen.

//Niffe

Ska börja skriva magisteruppsats nu, vilket ska bli spännande eftersom kandidaten var ett helvete. Men ny partner, nytt ämne ska inte ta ut något i förskott. Här om dagen kläckte jag idén att vi gör en ljudbok av uppsatsen så slipper vi skriva något. Kan ge ut den med en bilderbok så lägger vi in sånna pling-signaler när det är dags att vända blad. Minns ni från barndomen? Då kanske någon till och med orkar titta igenom den.

//KM

Jag börjar bli ordentligt frustrerad över jobbet. Ni förstår, allt jag vill är att göra ett bra jobb men saker runt omkring förhindrar det. Jag tycker att vi jobbar till 75 % och resten "får komma efterhand". Meeeeeen!!

Uschamej, jag vill framåt och uppåt och jobba hårt och se resultat. Jag vill kunna klappa mig själv på axeln och säga att jepp, det där gjorde jag och vi alldeles utmärkt. Inte känna att jepp, det duger... Nästa år kanske vi kan göra något riktigt bra. Jag vill göra något sjuhelsikes bra nu!

Hmmm...

//Niffe

Glida med fyra år på en ekonomiutbildning utan att fatta något? Läser en av de mest beryktade kurserna nu på HHG, den är på avancerad nivå och den sista inför magisterexamen. Så visst är den ganska svår. Men den tjejen vi har i vår grupp... Undrar om hon läst någon grundkurs eller det här är det första hon gör sen, typ mellanstadiet. Idag lärde vi henne vad bisatser i meningar är. Hon hade kollat stavning och sånt i dokumentet och markerat det överallt för så kan man ju inte skriva med massa kommatecken mitt i meningen.

Sen har vi fått lära henne vad kassadifferens och kreativ bokföring är också. Har man lyckats undvika de uttrycken under fyra år är man duktig. Hon borde sätta det på CV:t under starka sidor. För det lär vara ganska tomt där.

Tack för att jag fick spy lite galla! Fick nästan tjafsa lite med henne idag, men hon drog sig undan i sista sekund. Antar att hon fattar att hon inte bidrar med allt för mycket.

//KM

Jag lider av tv-spelstummar. Bamseplåster på igår och försökte få trötst av tjejen, men då hon också led av tv-spelstummar så gick det sådär. I alla fall har helgen varit ämäjsing, fem humlor av fem möjliga. Eller fyra och en halv, jag förlorade på tv-spelet och blev rätt sur faktiskt. De ömma tummarna känns som en bitter reminder av mitt nederlag. Damn.

I alla fall så är jag på utmaningen som KM slängde upp här i helgen. 5 kg. Lätt att vi ska. Och det verkar som att jag får ta och se den där filmen också, behöver en knuff i rätt riktning. 

Nu jobba, skriver kanske mer senare!

Tjillevippen!

//Niffe 

Hur funkar deras hjärnor genetligen? Har de någon? Bad en dra åt skogen igår och var jättedryg mot honom. Så idag tyckte han att det var en god idé att berätta hur snygg jag var även när jag var sur. Även om jag var sur på honom. Kommer jag nog alltid vara, ledsen grabben men du är rökt. Man kan inte säga till en tjej att hon inte är tillräckligt tacksam (och han specificerade sig mycket mer vad jag borde vara tacksam för). Han borde vara tacksam för att han inte fick en smäll igår.

Sen har vi kille nummer två som jag pratade med inatt och gjorde massa planer med för dagen. Men det var visst ett skämt eller något. För idag var han mycket förvånad när jag hörde av mig och undrade hur dags vi skulle ses. Tack som fan!

Och så slutligen den söta bartendern på Tranquilo (får komma på ett smidigare smeknamn på honom snart). Min kompis tyckte att han stod och kolla in mig hela kvällen, men jag såg aldrig det. Men en gång när jag vände mig om så stod han och jonglerade med flaskor för mig. Så han är väll inte så dum.. Ännu.

//KM