Jag brukar inte vara bra på det... Sparar nummer alldeles för länge och har kvar folk på msn bara för att kolla vad de har för sig. Jag fylleringer inte och jag skickar inga meddelanden heller, så vet inte varför egentligen. Bara känslan av att kunna om jag skulle vilja, men oftast har jag den självrespekten så att jag inte hör av mig till en kille som det är över med. Har P:s nr kvar exempelvis. Varför? Vill ju inte gå hem med honom för bara en kväll, även om det säkert skulle gå bra för hans del. Men vi är ju inte riktigt där så att jag kan ringa och bjuda ut honom heller, så det är ett onödigt nr.

MEN! Jag har tagit bort ett nummer jag haft länge, det till Jävel J. (Har skrivit om honom någon gång innan, han hade flickvän och grejjer.) Numret raderade jag för ett tag sen, men har haft han blockad på msn tills förra veckan. Då tog jag bort blockeringen och tänkte om...Tänk om det finns något kvar... Men det var ett svagt ögonblick, hörde inte av mig och dagen efter tog jag bort hans mail helt. Så himla skönt! Bara P kvar... De andra numrena är faktiskt "bra att ha nummer" ;o) Sånt som inte slutat, bara runnit ut i sanden som man kan ta upp när andan faller på. Återstår att se vilken sida tvåbarnspappan hamnar på. Det lutar åt onödig-listan.

//KM