Det här med att stänga av är lite roligt. Jag menar då att stänga av spaningsradarn. När man singel så, ganska omedvetet, åker ögonen över folk och man spanar näst intill hela tiden. Men så snart man träffar nån så stängs den av. Man kollar ju fortfarande och vilar fortfarande ögonen på finingar men inte alls på samma sätt. Det är lite roligt, stänger den av sig själv liksom?

När jag var singel så behövde jag knappt börja prata med en grabb innan jag hörde bröllopsklockor slå och jag såg mig själv i bröllopsklänning glidandes mot altaret. De framtida barnen brukade också visualiseras. Ofta med stora bruna ögon, oavsett om mannen i fråga hade det eller inte. Jag har blå så jag behöver en mörkögd för att få sånna ungar. I alla fall, man och brudmarschen i huvudet. Duu du du duuuu... Men nu har det gått över. Av förklarliga skäl. Men nu hör jag de där klockorna för KM. Hon ska bli tvåbarnsmamma, nästan i alla fall. Jag sätter (jag tänkte säga min kaffemugg men jag ångrar mig) 10 kanelbullar på det. Nej, make it 20.

/Niffe