KM och jag bloggar egentligen till varandra. Som att skriva en dagbok som man låter den andra läsa. Men så skriver vi nog också för vår egen del. För att det är skönt att skriva av sig.

Men jag undrar lite över vilka det är som läser vår blogg. Jag vet ett par stycken, men ni andra? Det är rätt häftigt att någon äns vill läsa vårt dravel, vi skriver ju inga Nobelpristexter precis. Jag menar, KM, du som blir biten hela tiden. Tänk liksom att folk vet det. Å jag då, som får moderskänslor till en tanig liten ekpinne. Vi är störda. På riktigt. Och folk läser det.

/Niffe

KM sa Tänk inte så mycket.............

Men det är ju det man gör, eller? Jag har för mig att vi tänker ca 65 000 tankar per dag, det är en del. Det innefattar ju alla tankar, även de där tankarna som inte räknas egentligen, som exempel att man kanske skulle ha rosa strumpor idag. Sjukt onödig tanke. Vem bryr sig liksom. Men i alla fall en tanke.

Men så finns ju de där tankarna som räknas. De där om man ska byta jobb eller om kärleken är värt det. Eller om man skulle bjuda ut den där personen man spanat in ett tag. Eller om vilken utbildning man vill gå och vart. Om man ska skaffa snoris eller inte. de där stora tankarna.

Tänk inte. Jag tror hon menar att allt behöver inte lösa sig just nu. De stora tankarna kan få vila en stund och de små kan få ta över ett tag. De där om att kanelbullar är goda, ta en till vetja. Jag gillar dig, vi kan köra på med skygglappar ett tag innan vi kollar vad som finns vid sidan.

//Niffe

Satt och lyssnade på så intressanta gruppredovisningar idag... Så intressanta så att jag började fila på inledningen till talet jag ska hålla på Niffes bröllop. Det spelar liksom ingen roll vem hon gifter sig med, kommer ändå bara prata om oss två och dra så många interna skämt som möjligt. Måste lära mig sjunga tills dess också... "Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig... Det är över nu!" Men faktiskt, tänkte lite på mitt eget bröllop också (många presentationer) och hur jag ska ordna bordsplaceringarna vid honörsbordet. Lurit sånt där, måste börja planera i tid. Om det går som jag tror kommer jag vara singel tills 35 ungefär, sen träffa en snubbe, flytta ihop, gifta mig och skaffa barn inom ett år. Då är det lika bra att vara förberedd.

Var på bio ikväll med min fru (enligt tvåbarnspappan i alla fall) och såg världens konstigaste film. Den var bra, men... konstig. Scott Pilgrim vs. The world. Och efter lite skvaller så kom jag fram till att jag har legat med min frus pojkväns chef. Det du!

En mycket givande dag med andra ord.

//KM

Jag har en förmåga att ge ting själ. Inte så att de börjar leva a la Skönheten och Odjuret. Nej. Det kan inte ens jag. Jag som nästan kan allt. Men jag gör dem mänskliga i mitt huvud. Ger dem namn och karraktärsdrag. Det är därför jag saknar min pinne.

Min pinne? Jo, jag fick en ek av Å i födelsedagspresent. Jag döpte den till Åke och han är så himla söt. Han är ganska liten, inte mer än en pinne. Åke är frusen av sig, precis som mig och därför fick Å stränga order om att vira in krukan i papper innan den ställdes ut på balkongen. Jag är lite orolig hur han mår och jag saknar honom lite. Vet ni att ekar kan bli upp till 1000 år gamla? Fantastiskt. Jag måste hitta nån som tar hand om Åke efter mig, så hans framtid är säker.

//Niffe

Använde just uttrycket: Var sak har sin tid..

Hur gammal var jag nu igen?!!

/Niffe

Hmm, nu när jag läste Niffes inlägg känns det inte snällt att skriva det jag tänkt... Men ändå, jag har haft en sån skön dag! Jag har behövt en sån här länge, så mycket i skolan och helgerna har inte direkt varit vilsamma. Idag hade jag inget jag var tvungen att passa så jag sov länge och kastade inte i mig frukosten. Sedan har jag bosatt mig i soffan (fortfarande bäddad sen helgen). Såg Brokeback Mountain för första gången... Så seg! Behövde en liten nap på den. Nu ska jag lyssna på lite bra musik, klättra ur mjukisdressen och åka till stan för något gott att äta. Det förtjänar jag!

//KM

Ibland vill man liksom inte. Bara allmänt. Jag vill inte. Jag vill inte alls någonting. Jag vill inte. Mendurå! vill jag säga till allt. Gå runt och sparka låtsasgrus från golvet och hänga med huvudet och säga Mendurå! till alla som tittar på mig.

Eller jo. Nånting vill jag. Jag vill gosa ihop mig med Å och inte behöva möta världen på ett tag. Det är ju lite jobbigt det här att vara människa. Och att ha trötthetsdepression.

//Niffe

Träffade en av mina äldsta vänner igår, vi gick på dagis tillsammans. Det är mycket intressant, för vi har gått helt olika vägar och är helt olika människor. Hade vi träffats för första gången idag hade vi nog aldrig umgåtts. Men nu har jag istället en vän med en helt annan syn på livet och även om vi träffas vart tredje år så har vi jätteroligt. "När man vinkar till någon i byn..." Ne, vi har inte riktigt samma liv.

Sen var det de två grabbarna i baren som skulle gissa vad jag var för person. Gissade på massa norrländska städer. Tillslut sa jag att jag var Helsingborgare (med min stockholmsdialekt) och då sa dem: Jag visste det! Sen var det dags för stjärntecken... Vädur? Tvilling? Fisk, jag vet att du är fisk! Nej. Lejon? Jungfru? Vattuman? Eh nej... Hamster! Nej, kanin, det är det du är!

Javisst, jag är född i kaninens tecken.

//KM