Var på en anställningsintervju igår som var VÄLDIGT avslappnad. Jag fick veta vilket pålägg man kunde få på mackan om man jobbade över, vilken porrbutik på Andra lång som nyss blivit ombyggd till bar, att det fanns en del porrbutiker i närheten av kontoret om man nu gillade sånt, att Emma Green bodde i krokarna m.m Och då var det ett jobb som revisorsassistent jag sökte så inget särskillt flashigt liksom. Kunde till och med få ledigt en timme varje dygn för att mata min katt om jag ville...

Samtal nummer två var väll inte så udda egentligen, är mer min tankegång som är udda. Pratade med en turk på msn och han bredde på som fan. Hade varit ute igår men det var inte roligt utan mig. Han kunde bara tänka på mig hela tiden och undrade när jag kom tillbaka. Han ska ha nytt jobb i sommar så att han nätterna lediga för att vara med mig. Sist kunde vi inte umgås så mycket för att han jobbade så sent, så han hade bytt jobb för min skull. Sååå mycket bullshit i ett och samma samtal! Jag skrattade högt och satt och tänkte på yngre och mer blåögda tjejer som inte fattar, som tror på dem. Det är säsongsarbetare med en "flickvän" varje vecka.Visst att det finns olika killar där också med olika mål. Men just den här är inte särskillt okej pojkvänsmaterial vill jag lova, och det är han mycket väl medveten om. Tror bara inte att han riktigt vet att jag fattar hur det fungerar...

Men sen satte jag skrattet i halsen och tänkte på hur jag blir när jag träffar en kille här hemma. Totalt blåögd och sväljer alla komplimanger med hull och hår. Jag tror verkligen att de menar det de säger, jag tror att jag är speciell för dem. Sen krachalandar jag rätt hårt efter ågon vecka när det bara var en kul grej för dem. Varför skulle det vara annorlunda hemma? Varför skulle någon man dejtar här bry sig? Nej, dags att växa upp nu och kasta bort naiviteten.

//KM