Det finns vägar att gå i livet. Jag kunde skippat universitetet och istället flyttat tillbaka till Helsingborg. Där kunde jag haft ett vanligt, ganska soft jobb utan ansvar och jag kunde varit ihop med skånepojken. Vi skulle nog ha det ganska bra ihop, har samma intressen, han är lite lugnre än mig men ändå med ambitioner. Livet skulle vara lagom och trevligt. Jag hade vetat ur allt skulle bli vid det här laget liksom, stabilt och opretantiöst.

Istället har jag pluggat, skaffat ett jobb som jag kommer få slita på i x antal år innan jag kommer någon vart. Inte i närheten av något som skulle kunna kallas för förhållande. Vet inte vart jag ska bo, vet inte vart den här vägen bär av alls helt enkelt. Sjukt skrämmande! Varför har jag tagit den här vägen för? Kunde ju haft det bra, kunde ju vara nöjd. Undrar vad det är jag jagar, eller flyr från för den delen? Och hoppas verkligen att det som finns utefter den här vägen är värt det. För jag träffade skånepojken igår, och det kunde varit bra.

//KM