Jag tror KM är på väg in i en höstdepression. Jag tror att jag också är det. Eller. Jag kan också lida av manodepression då jag går från: yay yay yay! till oh nej nej nej! på två sekunder.

I alla fall behöver vi, enligt inlägg nedan (KMs) och mitt här, en vitamininjektion. Vi behöver räddas ifrån höstmörkret. Vi behöver nå skoj. Mer yay! Mer wow! Mer ohlala!

What to do?

//Niffe

Jag är trött på alla vis... Fysiskt, psykiskt och själsligt också tror jag. Fysiskt för jag inte sovit bra på ett år ungefär. Någon natt här och var, men tror inte jag har de bästa sömnvanorna över lag. Blir alldeles för happigt och ojämt. Och sover jag inte för lite en natt så är jag antagligen full istället. Inget bra alls.

Psykist för att jag gått i skolan i tre veckor ungefär. Känns kul att veta att det är nästan ett helt år kvar då bara. Ingen uppförsbacke alls. Men om en månad eller så börjar nog en roligare kurs. Kan ju hoppas.

Själsligt är nog det värsta. Har jag nog varit längst tid. Som en klok människa sagt "livet och pojkvänner är överskattade, lite onödiga sådär." Hur löser man det? Och nu är jag inte självmordsbenägen, inte så jag menar. Vill ha en positiv lösning som gör mig lite inerligt glad igen. Kan ingen dumpa mig så jag och Niffe kan få skratta så gott igen som vi gjorde efter mitt miniförhållande i Växjö? Eller något roligt osm gör själen lite varm och glad?

Jag har en lösning... jag ska bli mammaledig (utan barn då) och åka på en jäkligt lång och betald semester. Om jag lovar att inte skaffa barn i framtiden, då är det väll bara rättvist att jag får ta ut mammaledighet och VAB dagar nu istället?

//KM - zzzzzz