Okej, nu har mitt nya liv hållt på i fyra år ungefär. Fyra år sen jag blev riktigt singel (more or less), fyra år sen jag sa upp mig och började plugga istället, fyra år sen jag flyttade ifårn Södertälje (najs!). Har hänt så sjukt mycket, bra och dåligt, kul och tråkigt. Men vad har egentligen förändrats? Summan av allt blir 0. Då ville jag vara singel, inte så mycket nu längre kanske. Då ville jag plugga, nu skulel jag mycket hellre jobba. Är i och för sig mycket nöjd med stan jag bor i... Förrutom att jag är rädd för att försvinna efter den här helgen. (Gick hem själv både fre och lör och bor på Hisingen  )

När jag flyttade till Växjö bodde jag i korridor, granne med en riktigt snygg polis-kille. Vi hade det jättetrevligt, många kvällar, med film, whisky och skitsnack. Men det är ju ändå jag... Så slutade med att han ljög om att han träffade en annan tjej samtidigt som mig. Anyway, mailade honom idag för att kolla läget. Av ala idioter så var han nog ändå den bästa. Hade varit roligt att höra från honom igen.

Det är höst, blir lite sentimental  då. Kollade nyss igenom gamla foton, så det är därför jag börjat tänka på allt det här igen. I vår när jag är klar med skolan... Då jäklar! Då är det något drastiskt som väntar.

//KM

Blinddate.. Jahopp!

Möte i 290 km/h (med tusen pp-slides), värsta genomgången och hetsiga diskussioner. Nerför trappan efteråt på väg mot lunch kl 15.30 så springer en av tjejerna som satt med ifatt mig och säger: "Du, träffar du nån nu?".. "Ääää, typ näää... men vaddå?" samtidigt som chefen pratar med mig en meter framför och hasplar ur sig order om hur vi ska gå till väga med den avveckling som komma skall. Hela världen är upp å ner och jag är hungrig och kaffesugen och inte alls intresserad av något av det som sägs omkring mig. Jag vill krypa in i ett luddigt moln och sitta där och göra vänskapsband. Typ.

"Jo för jag tänkte att du kunde gå på en blind date med en kille jag känner. Han stod där inne, han med hatten." Jag stannar och kollar på henne med världens kanske någonsin största ögon och frågar: "Varför han hade hatt? Hatt? Hade han verkligen hatt?". Just då, mitt i allt mitt kaos, så kändes en hatt långt borta. Hela situationen var helt surrealistisk om man tittar utifrån mitt huvud. "Jaaaa, han är pilot." Å då slog det mig att vi var ju på flygplatsen, klart han hade hatt å klart att han var pilot! Så ropar chefen efter mig och jag börjar springa bort mot utgången och ropar så tyst jag kan att en blind date funkar men inte just nu. Jag är lite upptagen just nu. Ring mig.

Blind date.. Jahopp. Vi får väl se hur det går med den saken. Men en blind date är ju i alla fall uttalat en date och man vet vad man går på. Den sista tiden har varit lite lustig med träffar som kanske inte varit uttalat dater. Då vet man ju heller inte vad man ska ställa sig in på. Men Fröken Frost gillar ju att se det mer som vänskapsträffar än dater. För det är ju enklare.

Men en blind date är en blind date. (No shit!) Så vi får se...  Vi får se hur träffarna går. 

//Niffe