Fan. Fan. Fan. Fan. Fan.

Jag ber om ursäkt vänner men idag har jag fallit över på den mörka sidan. Konstig kväll igår gav en konstig sms-dag av trevande försök att sätta det snea på plats. Det slutade med ett telefonsamtal som inte rättade till något alls. Snarare gav det en än mer obekväm stämning. Jag ska inte vara domedags-niffe och säga att det är finito. Att detta kommer aldrig att ordna sig. Att allt det fina fina är borta. Nix nej, inte alls. Hoppas jag. Det är nog bara den första delen av en övergång från nykära till just bara kära. Och jag tror att jag skötte det helt okej snyggt. Inte jättesnyggt, inte Joel Kinnaman-snyggt. Men lite fulsnyggt sådär, som Gustav Skarsgårdsnyggt eller Rupert Everettsnyggt.

I alla fall så är situationen som den är och jag orkar inte elda upp mig. Jag tänker att jaja, hon skriver nog ett sms när hon går hem ikväll. Och gör hon det inte så kommer jag skriva ett imorgon. Det blir som det blir. Jag vet vart jag står och det är allt jag kan göra. Jag ska sätta mig framför brasan en stund och sen tänker jag duscha av mig tråkiga tankar. Sen ska jag krypa ner i sängen och hoppas på ett varmt sms.  

//Niffe