Det finns vägar att gå i livet. Jag kunde skippat universitetet och istället flyttat tillbaka till Helsingborg. Där kunde jag haft ett vanligt, ganska soft jobb utan ansvar och jag kunde varit ihop med skånepojken. Vi skulle nog ha det ganska bra ihop, har samma intressen, han är lite lugnre än mig men ändå med ambitioner. Livet skulle vara lagom och trevligt. Jag hade vetat ur allt skulle bli vid det här laget liksom, stabilt och opretantiöst.

Istället har jag pluggat, skaffat ett jobb som jag kommer få slita på i x antal år innan jag kommer någon vart. Inte i närheten av något som skulle kunna kallas för förhållande. Vet inte vart jag ska bo, vet inte vart den här vägen bär av alls helt enkelt. Sjukt skrämmande! Varför har jag tagit den här vägen för? Kunde ju haft det bra, kunde ju vara nöjd. Undrar vad det är jag jagar, eller flyr från för den delen? Och hoppas verkligen att det som finns utefter den här vägen är värt det. För jag träffade skånepojken igår, och det kunde varit bra.

//KM

Har tusen inlägg i huvudet, hade gärna velat skriva ner samtliga av dessa men är lite upp och ner just nu. Rubrikerna skulle i så fall vara Jag är inte en Jane Austen-karaktär samt Har han en sån snygg kropp och går med bar överkropp så får han skylla sig själv och kanske också En 30-poängskurs i taktkänsla & hänsyn skulle behövas.

Men nu orkar jag inte skriva dem för jag är ingen Jane Austen-karaktär eller har taktkänsla och hänsyn till mina medmänniskor vilket gör att jag har lite ont i magen och vill bara krama och klappa och säga förlåt fast jag egentligen menade varje ord och känner att jag måste stå upp för det jag tycker.

//Niffe - som oförskämt dreglade över en grabb med såna dära muskler. KM vet precis vad jag menar när jag säger att han hade en mage som får vem som helst att snegla minst fem gånger och hade såna dära muskler!!