Jag har skrivit det ett antal gånger förut, men nu är det alltså dags igen. Jag har fått rastlösheten tillbaka. Den gjorde sig påmind häromdagen och har växt och växt sedan dess. Jag vill skaka ur benen, hoppa och skrika och bara gööööööra något! Ni tänker säkert: Hmmmm, hon har ju precis varit i Rom. Har precis firat midsommar i skärgården, har snart semester och verkade ju så otroligt tillfreds sist hon skrev.

A men ni då! Jag vet att det är ologiskt men ibland kliar det i hela mig att kasta mitt liv överbord och ge mig av. Bort. Försvinna och hitta ett äventyr. Jag vill lämna allt, alla prylar och leva på riktigt. Känna adrenalinet, känna glädjen, känna att det jag gör betyder något. Bort bort bort. Ta mig härifrån.

Jag funderar på om jag behöver ta mig härifrån. Om jag behöver rädda mig själv från den här känslan av att jag inte vill vara här. Kanske är det dags att börja ta mig själv på allvar? Men samtidigt är det ju här min fina Å finns.

Jag känner mig vilsen.

/Niffe