Hade ju varit asgrymt att åka legotåg till jobbet :o)

  Källa: DN 2010-10-03  http://www.pastan.nu/bloggen/kategori/rocky.17

//KM

Det är lite olika hur man har växt upp med tekniken. Vi var ändå rätt sena med mobil och dator om man jämför med dagens kids, de har det ju typ från födseln. Men man har ändå vanan med mobil som kommunikation inne, är ju ingen som har fast telefon av oss 80-talister t.ex Dessutom messar vi mycket mer än att ringa. Särskilt i jobbiga situationer, sånt som känns pinsamt eller nervöst. Har ju hört att man kan dumpa folk på sms, eller blogg till och med ;o). Jag raggar på sms, folk jag inte känner ringer jag inte. Men om man raggar på äldre killar så svarar de inte med mess, de ringer. Läskigt! Det gör inte killar i min ålder. Undrar vart gränsen går? Runt 30 någonstans? Det är lite roligt, lite vuxet liksom. Men jag kommer nog inte börja ringa ännu, men kan svara om killarna ringer. Vissa av dem i alla fall.

//KM

Man tänker sig hur saker ska bli. Men ofta så blir det ju inte så. För det så behöver det ju inte bli sämre. Inte det jag menar. Jag menar att det är lika bra att fucka planen helt enkelt. Ett  välkänt begrepp mellan mig och KM.

Jag hittade för ett tag sen en uppsats som jag skrev i lågstadiet. Med oerhört tveksam skrivstil och stavning så redogjorde jag för hur jag trodde att jag skulle ha det när jag var 24 år gammal. Det var ju en heeeeeel evighet tills dess! Nu är det snart tre år sedan.

I alla fall så hade jag skrivit att jag skulle bo i Karlskrona, i en stor lägenhet mitt i stan och jobba som frisör. Jag skulle vara gift och ha två barn. HA HA HA...!! Trodde jag..?!

Nu: 26 år, singel, inga snorisar, jobbar som affärsutvecklare. Jag undrar vad mitt lågstadiejag skulle tycka om mitt nuvarande jag. Jag hoppas att det inte skulle bli alldeles förskräckt. Jag trivs ju rätt fint liksom.

//Niffe

Det är ju bara några pinnar han klättrar på! Fatta hur länge han skulle falla om han tappar greppet. Hinner tänka på mycket innan marken.

//KM