Jag är inte särskilt störd. Det finns myyycket värre!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8012334.ab

//KM

Just det, kom på en annan sak igår också; jag lider av personlighetsklyvning. Det finns fyra versioner av mig.

• Fredag dag: Plugg -KM. Hyfsat propert klädd, ordentlig och ansvarstagande. Lite fröken duktig hela tiden som tar på mig alldeles för mycket jämt.
• Fredag kväll: Slutty-KM. Hade jag hunnit hem och byta om hade det säkert blivit någon kort klänning. Dricker alldeles för mycket och säger vadsom än poppar upp i huvudet. Raggar upp random person och är dryg. (Smög iväg på morgonen för jag inte orkade prata med honom.)
• Lördag dag: Skabb-KM. Ett par extremt mjuka byxor, nerspillt linne och en lika fin tjocktröja på det. Bosätter mig i soffan med för mycket mat och Coca-Cola. (Lite samma idag.)
• Lördag kväll: Dating-KM. Lite lik pluggversionen, men med lite mer slutty kläder. Artig och dricker en normal mängd vin. Pratar alldeles för mycket om Niffe.

En väldans trevlig kväll, satt bara och prata skit i sex timmar. Kom på att han är nog mycket mer moderat än vad jag någonsin kommer vara, även om han inte skulle erkänna det. Och det visar sig att jag läser samma böcker och gillar samma filmer som hans son. Roligt, förutom att han är 10år :P

Men det är något som är annorlunda. När jag träffar en kille så avgör jag ganska sanbbt vad jag tycker om honom. Blir kär lätt, annars dissar jag honom lika fort. Men med tvåbarnspappa... Jag vet inte! Har fortfarande inte bestämt vad jag tycker. Visst, jag är intresserad, han är snygg och intressant, men jag har inte kommit längre än så i huvudet. Bra eller dåligt? Whatever, det passar ihop med det jag förutsatte för mig själv, jag ska bara vara neutral och se vad som händer, inte leta fel och inte heller förivra mig. Funkar än så länge.

//KM