Bitmärken, som faktiskt jag inte är inblandad i. Katten har försökt äta upp min handsfree.

90-talet är tydligen tillbaka, i sin värsta form. Ett par bommulstights med svartvita foton och röda pussmunnar på. Fast riktigt urtvättade så de är lite bleka och lösa. Och ett par kalasbyxor! Med leopardmönster...  

Polisen som stoppar upp en hel rondell för att slita ut folk ur bilar och trycka ner dem i marken. Trevligt område jag bor i.

//KM

När jag är trött så är jag som en tjurigt barn! Dumt dumt dumt. Men i alla fall så överdrev jag nog lite i förrgår. Å menade inget illa men just då kändes det som en diss utan dess like. Men jag har ju lovat mig själv att inte vara så tjurig och långsint i detta. Annars kan jag vara rent av obstinat i förhållanden. Jag tar allt negativt för att få en väg ut. Så slipper man det liksom. Man är ju lite feg. Jag är feg. Som få. Feg feg feg.

I alla fall så är det en karusell i min mage, fjärilar som fladdrar så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Läskigt detta.

//Niffe