Åkte hem till K-na. Middag med pappa och syskon. Gjorde finaste frisyren på lillasyster som skulle ut och ville få lite uppmärksamhet. Idol och kaffe.

Välbehövlig time out.

//Niffe

En George Clooney. En gentlemannatjuv, som håller en om nacken när han kysser. Aaaw. Kanske ska börja hälsa på helikopterrånarna? De kommer ha det rätt bra om en sådär 3 år. Kanske kan vara något? Tror ni de är störda? Neeej, kan jag inte tänka mig. Fängelser gör folk till bra människor. Vi funderade på att utreda fångvården i vårt nya grupparbete, ska undersöka processerna i en organisation och kolla hur de uppfyller kundnöjdhet. Spännande att få veta hur nöjd man är med sin tid i häktet, och hur man kan arbeta för att förbättra det.

//KM

Hade ju varit asgrymt att åka legotåg till jobbet :o)

  Källa: DN 2010-10-03  http://www.pastan.nu/bloggen/kategori/rocky.17

//KM

Det är lite olika hur man har växt upp med tekniken. Vi var ändå rätt sena med mobil och dator om man jämför med dagens kids, de har det ju typ från födseln. Men man har ändå vanan med mobil som kommunikation inne, är ju ingen som har fast telefon av oss 80-talister t.ex Dessutom messar vi mycket mer än att ringa. Särskilt i jobbiga situationer, sånt som känns pinsamt eller nervöst. Har ju hört att man kan dumpa folk på sms, eller blogg till och med ;o). Jag raggar på sms, folk jag inte känner ringer jag inte. Men om man raggar på äldre killar så svarar de inte med mess, de ringer. Läskigt! Det gör inte killar i min ålder. Undrar vart gränsen går? Runt 30 någonstans? Det är lite roligt, lite vuxet liksom. Men jag kommer nog inte börja ringa ännu, men kan svara om killarna ringer. Vissa av dem i alla fall.

//KM

Man tänker sig hur saker ska bli. Men ofta så blir det ju inte så. För det så behöver det ju inte bli sämre. Inte det jag menar. Jag menar att det är lika bra att fucka planen helt enkelt. Ett  välkänt begrepp mellan mig och KM.

Jag hittade för ett tag sen en uppsats som jag skrev i lågstadiet. Med oerhört tveksam skrivstil och stavning så redogjorde jag för hur jag trodde att jag skulle ha det när jag var 24 år gammal. Det var ju en heeeeeel evighet tills dess! Nu är det snart tre år sedan.

I alla fall så hade jag skrivit att jag skulle bo i Karlskrona, i en stor lägenhet mitt i stan och jobba som frisör. Jag skulle vara gift och ha två barn. HA HA HA...!! Trodde jag..?!

Nu: 26 år, singel, inga snorisar, jobbar som affärsutvecklare. Jag undrar vad mitt lågstadiejag skulle tycka om mitt nuvarande jag. Jag hoppas att det inte skulle bli alldeles förskräckt. Jag trivs ju rätt fint liksom.

//Niffe

Det är ju bara några pinnar han klättrar på! Fatta hur länge han skulle falla om han tappar greppet. Hinner tänka på mycket innan marken.

//KM

Seriöst, har man träffat någon på krogen och sen gått hem med denne, då är det väll inte jätteoväntat att man blir dissad? Varför fråga varför? Det var en engångsgrej, be happy. Det var ju inte en magisk natt under stjärnorna direkt. Och sen börjar han ringa, och messa och messa igen för att fråga hur min kompis hade haft det i lördags. Wierd!

Jag undrar varför, varför är det alltid de man inte är särskilt intresserad avsom hör av sig igen? Vilka signaler är det man skickar ut? För det blir alltid tvärt om mot vad man vill. Ska man spela dryg och likgiltlig mot dem man gillar då eller?

Varför? Därför.

//KM

Jag vill bara studsa och skrika och hoppa och highfive:a världen så jäkla stenhårt idag! Det är helt galet! Ibland känns hela livet tillrättalagt och som om vissa saker är meant to be.

Men varför detta braiga humör undrar kanske ni?...

För att Livet är så jäkla bra ibland helt enkelt! Dags att bli lite entusiastik istället för gnällig! (och så jag jag druckit säkert 9 koppar kaffe och skakar av en all-time-high koffeinkick... det är grejer det!!)

/Niffe